I ett tidigare inlägg undrade jag varför vi inte är snälla mot varandra på jobbet. Man kan väl säga att jag igår fick svar på tal! Inom sjukvården finns det en hel del bittra personer som arbetat alldeles för länge, inte tål att yngre personer än dem själv är arbetsledare och tror att de vet bäst i alla lägen. Igår råkade jag ut för ett riktigt typexempel på en undersköterska som inte kan ta att jag som är yngre än henne kan avdelningen bättre och dessutom är hennes arbetsledare. Då hon gjorde en sak mot regelverket och hon fick en tillsägelse av mig brast det ordentligt för henne och hon bokstavligt talat skrek otrevliga saker till mig! Tänk att vuxna människor gör så istället för att säga att "jag tycker du har fel" eller "du borde inte säga så till mig". Så som jag ser det är det kanske dessa händelser som gör att man inte orkar hjälpa andra människor då man sällan får beröm för det utan att istället får skit för det. Det är då lättare att tänka att man själv sköter sitt och låter andra sköta sitt.
Tyvärr är det inte första gången en äldre vikarie blivit sur på mig då jag sagt vad jag tycker. Jag tror som jag tidigare skrev att en del har svårt för att ta att någon betydligt yngre är arbetsledare. Konsekvensen av gårdagens händelse är att jag kommer hålla betydligt lägre profil och sköta mitt. Orkar inte längre föreslå vad jag tycker även om det egentligen tillhör mina arbetsuppgifter. Dessutom kommer det ju inte vara så roligt att arbeta med denna kvinna igen vilket jag tyvärr ska göra nästa helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar